En liten del av mig ångrar att jag aldrig gav mig ut på äventyr efter gymnasiet. Ni vet, som så många gör. Ett par månaders planlöst resande, åtminstone, i en avlägsen världsdel.
Samtidigt vet jag ju att kapitalet aldrig fanns, eftersom jag hade svårt att hitta ett jobb och därför gick arbetslös i nästan ett halvår. Något eventuellt resesällskap fanns aldrig. Ej heller det rätta modet.
